KRÖNIKA. Ett lätt vemod infinner sig medan jag funderar över det faktum att en nöjeskultur som funnits och frodats i decennier, sannolikt går en tuff framtid till mötes.

Det handlar om en potentiell utdöende biografkultur, med allt vad det innebär.

År 2002 inställde jag mig som nyanställt kassabiträde på Röda Kvarn i Halmstad. På den tiden kunde man ringa in för att boka biljetter, och väl på plats fanns en gedigen personalstyrka som rev biljetter, sålde godis och fyllde på popcornbägare. Filmerna levererades i form av kilotunga filmrullar – ett synnerligen fysiskt format.

I dag ser det annorlunda ut.

Läs hela krönikan på