KRÖNIKA. En halvbra dator, mikrofon, videokamera och gärna en grön bakgrundsskärm. Detta är vad som krävs för att i sitt eget rum skapa ett underhållningsprogram som kan nå ut till tittare, både i Sverige och övriga världen. Du kan få hundratals, kanske tusentals, ikttagande ögon. De extra ingredienserna för att lyckas är bland annat en unik idé, en stark personlighet och framförallt hårt, disciplinerat arbete. Jag pratar om Youtube och alla dess programledare. Dagens stora drömyrke.

Jag däremot. Som pojkspoling hade jag drömmar om att bli en framgångsrik fotbollsstjärna i ett engelskt fotbollslag, att erövra världen med mina fötter och inandas gräsets dofter från de stora arenorna. Jag var framtidens Ronaldo, med…

Läs hela krönikan på:

KRÖNIKA. Solblekta persienner som en gång var bruna. Heltäckningsmatta och krigshärjade turtles-gubbar. Upptejpad Rednex-affisch och VHS-bandspelare. Pojkrummet luktar 1993 och i hörnet sitter jag, blott sex år, i Bamsekalsonger och blåser febrilt bort allt damm ur en Nintendo-kassett. Äventyr och spänning i 8-bitars miljö framför en 28 tums tjock-tv…

Jag kommer inte riktigt ihåg exakt när jag snappade upp nyheten, men vill minnas att det var sent i somras: Nintendo skulle släppa en uppdaterad version av sin mycket älskade och värderade 8-bitars spelkonsol från 80-talet, även kallad NES eller Famicom. Ni vet den spelmaskin som bland annat innehöll Super Mario Bros och Legenden om Zelda?

Läs hela krönikan på:

KRÖNIKA. Jag promenerar längs gatorna i centrala Halmstad och tittar mig omkring. I min hand håller jag min telefon. Förbipasserande flanörer sneglar på mig och undrar vad jag gör, vad jag har för mig. Är jag en ligist? Jag står ju bara där utan någon som helst anledning. Ur deras synvinkel, alltså. Men vad de inte vet är att jag egentligen står försjunken i en oskyldig värld omringad av magiska varelser – allt förpackat i ett nytt mobilspel från utvecklarna Niantic Labs.

Läs hela krönikan på:

Krönika.

– Det sparas i molnet, utbrast jag medan jag gestikulerade med pekfingret upp mot himlen.
– Molnet?

Personen jag talade med stod frågande. Vad menar jag med molnet, och varför pekar jag upp mot himlavalvet? Som en bostadslös profet med wellpapp-skyltar som räknar dagarna till domedagen. Har det klickat för Nerdpappan till sist, mån tro?

Så illa är det inte. Lyckligtvis. Snarare tvärtom!

Molnet. The Cloud. Det oberörbara lagringsmediet med många namn, som blir allt mer populärt att använda. Men vad är det för något?

Läs hela krönikan på:

KRÖNIKA. Andersson123. Björkvägen27. Famjohansson1.

Jag gissar att ditt lösenord ser ut ungefär så? Eller du kanske har använt ditt barns eller husdjurs namn följt av året de är födda? Mest för att det ska vara enkelt att komma ihåg och gärna användas i alla lägen – vare sig det handlar om bankärenden, Försäkringskassan, e-posten eller postorder-katalogen.

Jag förstår dig, det är ansträngande att ödsla tid på att klura ut finurliga lösenord och krypteringsnycklar, därför använder du det närmaste du kan hitta som är mest kom-ihåg-bart. Du är tidseffektiv och konsekvent – men du är även dator-hackarnas våta dröm.

Läs hela krönikan på:

KRÖNIKA. Att vara småbarnsförälder är en underbar upplevelse som både förgyller vardagen och utvecklar dig som person, inte minst med tanke på alla vägskäl och ställningstaganden du ställs inför.

Men hur gloriöst och välsignat det än är att kunna titulera sig mamma eller pappa till världens bästa, goaste, sötaste och mest älskade lilla pojke eller flicka, så finns det även stunder då du känner dig alldeles orkeslös. Utmattad och färdig.

Läs hela krönikan på:

KRÖNIKA. År 2015 är ett minne blott. Men vilket år det har varit! Sevärda filmer, spännande tekniknyheter och underhållande tv-spel. Och 2016 lär bli minst lika innehållsrikt – minst sagt.

Vad ska jag börja med? Det är så mycket jag vill berätta och tipsa om! Äsch, jag börjar med hemelektronik-företaget Apples nya smarta klocka, som innehåller de flesta funktioner som din mobiltelefon har. Apple Watch släpptes under våren 2015 och blev snabbt en snackis. Dock uteblev den stora succén till Apples förtret, men det florerar ett rykte som säger att man under 2016 ska lansera en ny modell, som ska locka över nej-sägarna.

Läs hela krönikan på

KRÖNIKA. När jag var en liten grabb satt jag ofta i mitt pojkrum och drömde mig bort till en fantasivärld, med action-figurer i huvudrollerna i lekens skådespel. Rummets fylldes med hjältesagor och heroiska äventyr såsom Star Wars som alltid lyckats trollbinda mig – och många, många andra. Och nu är dagen jag längtat efter i drygt tio års tid snart kommen. I morgon, den 16 december 2015, är det aktuellt för ett av filmhistoriens mest signifikanta varumärken att åter-igen inta biograferna och fylla filmdukarna. Jag pratar såklart om Star Wars VII: The Force Awakens, den sjunde filmen i följetongen som trots sin forna succé har mycket att bevisa.

Läs hela krönikan på

KRÖNIKA. Ett lätt vemod infinner sig medan jag funderar över det faktum att en nöjeskultur som funnits och frodats i decennier, sannolikt går en tuff framtid till mötes.

Det handlar om en potentiell utdöende biografkultur, med allt vad det innebär.

År 2002 inställde jag mig som nyanställt kassabiträde på Röda Kvarn i Halmstad. På den tiden kunde man ringa in för att boka biljetter, och väl på plats fanns en gedigen personalstyrka som rev biljetter, sålde godis och fyllde på popcornbägare. Filmerna levererades i form av kilotunga filmrullar – ett synnerligen fysiskt format.

I dag ser det annorlunda ut.

Läs hela krönikan på

KRÖNIKA. I decennier har vi drömt om att kunna kliva in i andra dimensioner, att befinna oss i datoranimerade världar och beskåda de mest spektakulära scener som i verkligheten inte är möjligt – och som inte kräver vår fysiska närvaro.

Att kunna ansluta sig till en maskin likt Neo i filmerna ur Matrix-trilogin. Hokus pokus, en fantasiteknik. En fantasi som håller på att bli till verklighet, som påminner mycket om det som i dag utvecklas av ledande aktörer inom marknaden. Virtual reality – en virtuell passage till möjligheternas land, där det känns som att du följer med i rörelser, där du även har en värld – eller en dimension – runt omkring dig, och inte bara framför dig, på skärmen. Nästan som att vara i ett hologram.

Läs hela krönikan på